Resans stora fasa och TIGRAR!

Resans stora fasa, jaa behöver jag skriva mer egentligen?! Spya, rännskit och feberfrossa. Det var det vår resa mellan Varanasi och Umaria bestod av.

(Nats, de två första styckerna är inte nåt du brukar tycka om att läsa, så jag varnar dig lite innan pinglan;) )

För min del tror jag allt började egentligen på lördagsnatten, då jag drabbades av någon form av förstoppning. Jag insåg på dagen att jag inte hade bajsat på nästan en hel vecka, vilket inte är direkt normalt. När jag på lördag natten kände mig lite nördig förvandlades min kropp på bara några sekunder från en helt okej frisk kropp kanske med lite för lite sömn till en kropp som skulle genomgå en jävla förlossning. Det var det VÄRSTA jag varit med om. Behöver väl egentligen inte gå in på detalj, men jo för en förstoppning mina vänner det är inget att leka med. Jag gick in på dass kände att nåt var på väg, men det tog stopp! Kände värkar ända upp i hårbotten. Stod där och krystade, ja stod upp, du vet inga vanliga wc här inte, sån lyx kör vi inte på. När jag märkte faan detta går inte och när benen började ge efter fick jag gå ut från rummet, vandra om kring lite sedan in på dass igen. Denna proceduren körde jag några gånger, krysta sedan promenad. När jag tänkte: Nu orkar jag inte mer, jag lägger mig här nu. Då, då var det som ett stort berg föll från min kropp och entrade Indiens mark. Och den känslan, den kommer jag aldrig att glömma. Jag har alltid trott att folk alltid har överdrivit när de sagt att det är farligt med förstoppniing, men nu nu vet jag bättre!

Sedan återstop ju en tågresa på söndagsnatten mellan Varanasi och Umaria, dit vi skulle på tigersafari. Min kropp hade nog inte rikitgt återhämntat sig från den andra incidenten och dumt nog av mig så kränger jag en falafelrulle innan vi ska åka. Jag som bara hållt mig till kokta saker skulle givetvis nu lyxa till det med nåt annat. gaaaah! Jag fick stå mitt kast. Någon timmer efter tåget lämnat perrongen kände jag att det började värka i magen, tänkte det är nog inte så konstigt med tanke på allt, så jag låg kvar. Men värkarna gav inte efter så tillslut beslöt jag mig för att kravla mig ner från sängen och jag är SÅÅÅ glad att det inte var längre till handfatet, för efter två meter fick jag springa som en stucken gris dit för att nästan hinna i tid. Det skedde en liten olycka på golvet, men det mesta kom i handfatet i alla fall. Stod där en stund och harklade tills en gumma… eller om det var en gubbe som kom för att borsta sina löständer så han kunde känna sig fräsch inför natten, så jag fick maka på mig 🙂 Så denna tågresan bestod av att jag sprang maraton mellan toaletten och sängen och Daniel låg och hade feberfrossa och en aning dålig i magen.

Vi kom fram tillslut, utmattade som en jag vet inte vad, satte vi oss i en tuctuc för att han skulle ta oss till Tala. Det är där nationalparken ligger. Denna resa tog ungefär en timme och med facit i hand så hade jag väntat en extra timme för att få sitta i en jeep. Vägen, det var inte en väg som Daniel sa, det är som att djungeln har börjat äta upp vägen och så var det. Jag satt mest och försökte koncentrera mig på att inte skita på mig och att om jag måste spy så måste jag komma ihåg att vända huvudet ut från tucisen. Vi kom fram tillslut och ingen av oss hade någon större lust att leta boende så tucis chafören fick för en gångs skull bara köra oss till ett ställe. Det var ett fint ställe, MJUK säng och en toalett stol, det var nice, vi kunde sitta ner och skita, var inte igår det hände 😉 Vi vilade ut oss och letade efter andra tursiter i hopp om att vi kunde dela på safarit vilket skulle bli billigare, men vi hittade inga så vi gick och powernapade och njöt av toalettstolen. Klockan 14.00 var det dags. Vi skulle ut på tigerjakt. Så måndagen den 9 jan 2012 ca klockan 15.00 indisk tid stod vi öga mot öga mot en tiger. Vi var så jävla nära att vi kunde känna dens andredräkt…nästan i alla fall. Så redan då var varenda spya dit värd för vi lyckades. Nu låg tigern bara ner, så vi hann knappt se den röra sig, men det var fett ändå! Dagen efter hade vi inget bestämt så vi bestämde oss för att göra et försök till och nu var ju målet att se den röra lite på sig och traska omkring. Och om vi hade tur, vi fick precis se detta. Tigern vandrade omkring lite blandjeeparna, tittade lite, vandrade tillbaka in i djungeln och traskade om kring. Jag och Daniel satt där med öppna munnar och tänkte: detta händer typ inte. Men det var precis var det gjorde. MÄKTIGT!

Efter safaridagarna skulle vi ta oss till Darjeling, här vi befinner oss nu, uppe bland bergen. Resorna hit var kanske inte de bästa heller, men vi lyckades ändå ta oss hit under ett väldigt pressat tidsschema. Vi tog först tåget från Umaria tillbaka till Varanasi för att sedan åka vidare till new japaguiri (stavas nåt sånt men jag skriver njp). Vi hade doch bara 5 timmars marginal mellan dessa avgångarna, vilket faktisk bara är bara Indien som ni läst innan. Tåget till Varanasi var bara 1 timme sent så vi hade gått om tid för att ta oss till nästa tågstation och även boka tåg tillbaka till Delhi från NJP. Tågt till NJP skulle avgå 21.00 och anlända 14.00 dagen efter, men vi avgick 01.30 och ankom 19.30.  Tider i Indien existerar inte, folk har verkligen ingen tidsuppfattning. Vi kom fram i alla fall och för att spara tid så beslutade vi oss för att ta en taxi på en gång upp till darjeling som tog ungefär 3 timmar. I och för sig om vår taxichaffis inte hade stannat för att bara ta en cigg och samtidigt stå och tjöta med några andra nissar så hade det kanske bara tagit 2 timmar. Skit samma vi kom fram i alla fall lite fattigare men med ett leende på läpparna att vi faktiskt hade klarat det och allt hade lyckats klaffa bra så vi slapp göra någon plan B. Så idag, har vi vandrat runt i staden, letade efter en utsiktplats hur länge som helst som bestod av et tempel istället, om vi blev förvånade? Nej varför det…Det är i Indine vi är i 😉 Sedan har vi även åkt ett så kallat leksakståg som vi tror är ett ånglok runt staden, trevlig liten tur men kanske en aning överskattade. Därefter har det varit lite shopping, även bokat in så vi kan åka till en riktig utsiktsplats imån klockan 04.30 för att se soluppgången. Där kan man även se Mount Everst och Himalaya, kommer nog vara fett. Sedan vid lunctid är det dags att ta oss tilbaka till NJP för att sedan ta nattåget tillbaka till Delhi där jag har en dag, alltså söndagen för att sedan flyga hemmåt på måndag morgon. Om jag längar hem? Både och, jag är ganska mätt på Indien nu i alla fall och denna maten. Ni som känner mig vet ju att jag älskar mat och att äta. Det är inte förrens nu som jag verkligen komma uppskatta maten vi har hemma. Svensk mat är det enda som jag tänkt på de senaste dagarna. Igår när vi satt på tåget och käkade deras tåglunch som bestod av ris, någon gul sås och en gryta som var på tok förstark så sa Daniel: Vad hade inte en rostad macka med onsalakorv varit nu. Jag fyllde i med ja, med ost och några gurkor skivor. Mumma! Sitter här och dreglar nu…Sedan mina magbesvär har jag inte haft någon matlust alls dels för att jag är så rädd för att bli dålig och dels för att ris, nudlar och vittbröd har gjort sitt i min mage för ett tag 😉 Ska inte klanka ner för mycket, många grytor eller en del i alla fall har faktisk smakat riktigt bra!

Nu sitter snart Daniel med myror i brallorna så måste börja avrunda, nästa gång jag skriver kan det kanske vara från svensk mark, gött!

Nu ska vi gå och käka lite smått eller Daniel ska äta jag ska försöka får i mig nåt då magen inte rikitgt har stabilliserats sig och sedan ska krypa ner i våra sovsäckar för att palla gå upp tidigt imån.

Snart ses vi! Tjingeling