Igår var en jobbig dag, men ändå en bra dag. Disco skulle lämna Kuggeboda för alltid denna gången och bli Brömsebro raggare (precis vad han blev haha, vänta bara). Genom Nats så kom jag i kontakt med Johanna som behövde en häst till och Disco tyckte hon lät bra, så efter mycket snack och tänkande så bestämde jag mig för att det var dit han skulle komma. Hans nya hem. Ni vet han har bott i Kuggeboda i hela hans liv, närmare bestämt nästan 18 år. Han har alltid funnits i familjen och jag har så många minnen med honom och jag har lärt mig så otroligt mycket med honom att man knappt kan tro det är sant (skulle jag börja berätta så slutar det med ett kuggeboda tårbad, så vi spar det). I alla fall efter många gnägg igår så traskade han in i transporten och rullade iväg. Kvar stod jag och kollade på det vita håret som låg över stallgången och tog fram kvasten för att sopa undan det sista av min stjärna samtidgt som jag bölade. Det kändes så tomt och jag var rädd att han inte skulle trivas.
Idag ringer Johanna och ville kolla på skoj ifall han verkligen var valack för han hade börjat sätta på hennes sto och blivit helt betuttad i henne, betett sig som en hingst. Hahaha, thats my boy! Jag är en glad tjej. Min häst är lycklig, ja jag kommer nog alltid kalla honom för min 😉 Och är han lycklig är jag lycklig!
Discos nya vänner
Ett av hans största intressen har alltid varit mat 😉
Stilig man!
Igår kväll när jag kom hem från jobbet vid tio tiden, fick jag ett ryck. Ni vet sånt ryck när man känner JAG MÅSTE! Nej ni vet kanske inte, men igår kom det till mig. Plugg plugg plugg. Framtiden. Mycket nu. Så jag satte igång. Tog fram böckerna och släckte lampan strax efter tolv och klockan ringde imorse vid 5:45. Gött! Så nu förtjänar jag en snabb powernap och top model! 🙂
Lyckan som uppstår när jobbet ringer 21.15 söndag kväll och vill att jag ska jobba! Bara en månad till den 25, Lycka!
Kollade igenom ”alla” mina bilder som jag har på datorn, ja ni som känner mig vet ju att det inte är min starka sida det där med kameror 😉 När jag ser denna bilden så kan jag fortfarande höra både mammas och pappas röster när vi kollade på dem få bilderna som togs med min kamera på balen.
– Pappa: TITTA! Vilken bild, ser ni?! TITTA!!!
– Mamma: Ja hon ser fantastiskt ut, både klänning hår och smink blev helt fantastisk
– Pappa: Nej men titta på mig!!!
Jag och morsan tittade på varandra och bröt ut i skratt. Där står jag, värsta uppklädd och pappa står och tycker typ att han är snyggast. Hahaha 🙂
Du är bäst farsan! ❤
Och det är ta mig fan sant! Det är nu exakt två veckor sedan jag landade i Kastrup och tog det första bästa tåget mot Ronneby. Det var en helt obeskrivlig känsla att se farsan stå och vinka till mig vid lilla pressbyrån i Ronneby. När han sedan föreslog att vi skulle ta en fika på kontan försämrades ju inte den känslan direkt. Det blev en stor räkmacka med en cola. Underbart! 🙂
När jag sedan kom hem till min lilla by så var allt precis som vanligt, så gött! Jag gick runt i huset och bara log. Lyssnade på Rix Fm, som jag har saknat dem särskilt knäppisen Ola, tvättade alla mina kläder och njöt av doften av sköljmedel. Jag undersökte min säng, trodde pappa hade köpt en ny till mig för det var det mjukaste jag någonsin känt. Jag blev helt knäpp, kunde inte fatta. Jag reste mig upp, la mig ner igen, började känna och klämma på madrassen började kolla under sängen för något stämde inte. Det som inte stämde var att den var så ofantligt mjuk. Den var så mjuk så jag började garva. Jag låg i sängen och garvade åt min mjuka säng helt för mig själv. Min vanliga gamla säng kändes som ny. Inte direkt konstigt med tanke på att man sovit på tågbritsarna och en bräda med ett lakan på de senaste 6 veckorna. Det var underbart 🙂
Sedan resten av veckan bestod mest av mat! Jag hade kunnat skriva en pop låt ”mat mat mat jag vill ha mat mat mat mera mat se upp Elina vill ha mat, haha. Mycket riktigt så åt jag en hel del allt från onsalakorv till hallon till nötter till chips och dipp. Jag kurerade mig i hemma nästan hela veckan, gjorde någon avstickare men mest så var jag HEMMA!
Sedan blev det full rulle igen, jobbet kallade kursen jag skulle läsa var i full gång så vara bara att sätta fart med allt 🙂
Jag har även hunnit träffa mina fina vänner som jag saknat så, inte riktigt alla då en del bor långt iväg, men snart så ses vi! Några kvällar har tillbringats på Stars med finfina vänner och i helgen bar det av till Malmö till min bästa Olivia som är helt awesome. Helgen bestod av shopping, fest och massa snack, helt underbart! ❤
Nu har jag precis pratat med syrran också underbart. Hon har lärt lilla budda give me five, klockrent! 😀 Och så har hans päls blivit helt underbar sedan dem började med det nya fodret 😉 Dem kommer hem i helgen och då står det kroppkaks middag hos kära faster med den övriga släkten. Nej, inget jag vill missa!
Nu däremot ska jag masa på mig varma kläder och ta en powerwalk såhär på kvällskvisten 🙂 (kroppkakor mums)
Nu kommer det förmodligen inte komma någon mer uppdatering om Indien på denna bloggen men däremot så kommer det uppdateras flitigt under nästa resa som jag gör!
Till sist så vill jag avsluta med att min resa i Indien har varit helt jävla…jaa vet inte hur jag ska uttrycka det. En sak är säkert och det är att det har varit en otrolig upplevelse och jag är många erfarenheter rikare, har lärt mig saker om mig själv som jag innan resan aldrig trodde om mig själv (både positiva och lite mindre positiva). Så hur som helst, är du trötta på Sverige eller om du är sugen på ett riktigt äventyr, tveka inte utan ÅK! (eller jo tänk efter lite och läs på om landet och om du bestämmer dig för att därefter åka så kan jag lova att du inte komma ångra dig!)
Jag vill också tacka för alla fina kommentarer som ni har lämnat till mig. Har försökt svara på de flesta men i början gick det inget vidare. I alla fall alla dessa kommentarer har sporrat mig och peppat mig under hela resan. Ni är helt UNDERBARA! 🙂
Tjingeling! 🙂
Flyget lyfte fran Indien 09.20 indisk sa just nu sitter jag pa Qatars flygplats och har sa gjort i snart sex timmar, bara sex timmar kvar 🙂 Meningen var att jag egentligen skulle kopt mig ett dagsvisum sa jag kunde ta mig in till staden istallet for att sitta har och dryga, MEN da min mage inte riktigt ar som den ska fortfarande sa beslutade jag mig for att stanna kvar har. Vilket med facit i hand var ett klokt beslut 😉
Hemresan borjade ju egentligen i lordags da var sista dag i Darjeling var kommer. Vi gick upp satans tidigt. Jag var mer dod en levande klockan fem pa morgonen. Grejen var den att vi skulle aka ivag pa nagra timmars utflykt for att se soluppgangen over Himalaya och Mount Everest. Och ja. Det var faktiskt vart det. Vi akte kanske 40 minuter tills vi kom upp pa en baota kulle. Det var svinkallt sa jag satt forsta tiden ihopkurade i en fotolj, men Daniel som var betydligt mer engagerad an mig sprang runt och tog kort pa allt ur olika vinklar och jag satt och lyssnade pa alla italienarna som satt och tjattrade. Efter en stund borjade solen gar upp och man kunde se alla bergen. Jattefint. Efter att jag och Danne hade ”japanat” oss lite (japanat betyder att man tar kort pa varandra da man star framfor sevardheten eller liknanden, alla japaner gor detta, det ar typ det viktigaste for de sma japanerna att kunna visa upp ;)) sa bar det vidare, vidare tillbaka till hotellet. Vi stannade pa nagra stallen pa tillbaka vagen, men dem ar inte riktigt varda att namna just nu.
Val tillbaka sa madde jag inte alls nat vidare, magknipen fran de foregaende dagarna ville inte ge med sig sa det slutade med att jag gick och la mig, medens danne den huttiga lilla saken drog ivag pa powerwalk. Han fick dessvarre tillbringa den sista formiddagen sjalv, som bestod for hans del av frukost, skrivning och lite socialt snack med andra turister medens jag tog igen lite somn.
Klockan tolv pa lordags dagen borjade resan faktiskt hemmat. Vi skulle ta taget fran NJP som ligger tre timmar fran Darjeling och dit akte vi med jeep. Dessa tre timmar satt vi fyra pers i baksatet pa jeepen. Det blev en javlig resa. Vi var forst tre pers i baksatet. jag, danne och en liten tjej. Jag och Danne satt och resonerade om det skulle komma en fjarde person och efter bara 2 minuters resonemang sa insag vi att: Nej har far inte plats en till! Just da oppnas dorren och en gigantisk kvinna ska maka sig emellan. Grattis till oss 🙂 Ajja vi overlevde och nu kom nasta steg vi fasat for. Taget mellan NJP och Delhi hade en beraknad tid pa 27 timmar, och ni som hangt med vet ju att tider i Indien inte existerar. Nu var det inte timmarna vi bekymmrade oss for, utan att vi inte hade nagra reserverade sittplatser. Ja vi bokade ett tag pa 27 timmar utan att fa reserverade sittplatser. Nar vi fick biljetten i handen sa stod vi som nummer 50 nagonting pa vantningslistan. Sa vi hade bokstavligt talat raknat med att far sitta pa golvet eller i varsta fall sta upp storre delen av resan. Men hor och hapna nar vi komemr fram till statioen och kolla in vantningslistan sa har vi nummer 2 och 3.Underbart! Vi kliver pa taget en timme forsenat, men tagkonduktoren ger oss inte direkt nagon info sa vi slar oss ner pa det basta satet man kan tanka sig i taget. Da sager en indie mitt emot att dar sitter inte ni va? For dar ar min kompis plats. Vi kryper till korset och erkanner att vi har haft otur att inte fa nagra reserverade platser. Da brister han ut i ett brett leende och bara, men ni kan sitta dar da, ni ar gaster i mitt land sa ni kan sitta dar, det fixar jag liksom. Och sa mina vanner blev det. Vi satt dar och tranged nagra timmar och gick sedan och la oss skavfotters, men det drojde inte lange forrens man var stel som ett kylskap. Sa jag tittade upp och letade efter andra alternativ och ser till min stora tjusning att det ar en sang eller brits rattare sagt ledig sa dar kryper jag bort och somnar om som en stock till tagets fina ljudvagor:)
Vi vaknar bade upp runt 8 pa sondagsmorgon och jag hinner snabbt tanka: Fan det ar mer en 12 timmar kvar! Rattare sagt sa var det 17 timmar kvar tills taget rullade in i Delhi. Hur jag fordrev dessa 17 timmar har jag ingen aning. Da jag inte ens laste nagot under dessa timmarna, men man lar sig att ga in i dvala pa nagot satt som gor att man inte tanker pa nagot samtidigt som man tanker pa allt. man funderar lite, man ater lite, slumrar till lite, ga pa dass och sa ja tiden forsvinner. Sedan far jag ju inte glomma att skriva att indierna som vi satt med var javligt skona, de blarrade pa som bara den och tagkonduktoren kom och smasop lite nar kvallsmorkret borjade falla in. Haha han var sa skon! En av de indiska passagerarna hade med sig sprit, tagkonduktoren ville ju givetvis ha lite av den sa han tommer fort en burk med vatten sa att spriten ska fa plats dar i sedan racker han fram muggen till indien med spriten och indien fyller pa glset ungefar halvvags, men det nojer sig inte konduktoren med sa han lamnar tillbaka muggen och sager bara, MERA! Sa tagresan vi trodde skulle bli den varsta blev i slutandan bland de basta, underbart!
Val framme i Delhi tar vi in pa ett hotell, klockan ar runt halv tva pa natten och klockan skulle ringa halv sju for att da skulle min hemresa borja pa riktigt. Val pa hotellet sa tar jag den forsta rikitgt varma varmduschen pa sex veckor. Och det var bland det skonaste jag varit med om, helt javla underbart! Forsta gangen pa mycket lange kunde jag kanna mig ren. Vilket ar guldvart nu nar jag sitter pa flygplatsen 🙂
Jag har nu lyckats doda annu nagra timmar framfor datorn. De har gratis internet pa flygplatsen vilket ocksa ar helt underbart. Om ungefar 8 timmar sa gar sista flyget hem mot Kopenhamn. Kanns sjukt att sex veckor har gatt sa fort och allt som har hunnits med. Jag kommer faktiskt att sakna mycket fran Indien. Indien ar verkligen helt tvartemot Sverige och det har var fantastiskt att har fatt ta del av det pa riktigt. Men just nu sa lockar den darra onsalakorvamackan med ost och gurka otroligt mycket!
Det kommer att komma nagra sista ord fran Sverige och lite bilder ocksa. Jag tycker ocksa att det ar trakigt att jag inte fatt upp nagra bilder, men jag har helt enkelt prioriterat annat an att gora mig ovan mer med datorerna an vad jag redan ar!
Tjingeling pa er
Resans stora fasa, jaa behöver jag skriva mer egentligen?! Spya, rännskit och feberfrossa. Det var det vår resa mellan Varanasi och Umaria bestod av.
(Nats, de två första styckerna är inte nåt du brukar tycka om att läsa, så jag varnar dig lite innan pinglan;) )
För min del tror jag allt började egentligen på lördagsnatten, då jag drabbades av någon form av förstoppning. Jag insåg på dagen att jag inte hade bajsat på nästan en hel vecka, vilket inte är direkt normalt. När jag på lördag natten kände mig lite nördig förvandlades min kropp på bara några sekunder från en helt okej frisk kropp kanske med lite för lite sömn till en kropp som skulle genomgå en jävla förlossning. Det var det VÄRSTA jag varit med om. Behöver väl egentligen inte gå in på detalj, men jo för en förstoppning mina vänner det är inget att leka med. Jag gick in på dass kände att nåt var på väg, men det tog stopp! Kände värkar ända upp i hårbotten. Stod där och krystade, ja stod upp, du vet inga vanliga wc här inte, sån lyx kör vi inte på. När jag märkte faan detta går inte och när benen började ge efter fick jag gå ut från rummet, vandra om kring lite sedan in på dass igen. Denna proceduren körde jag några gånger, krysta sedan promenad. När jag tänkte: Nu orkar jag inte mer, jag lägger mig här nu. Då, då var det som ett stort berg föll från min kropp och entrade Indiens mark. Och den känslan, den kommer jag aldrig att glömma. Jag har alltid trott att folk alltid har överdrivit när de sagt att det är farligt med förstoppniing, men nu nu vet jag bättre!
Sedan återstop ju en tågresa på söndagsnatten mellan Varanasi och Umaria, dit vi skulle på tigersafari. Min kropp hade nog inte rikitgt återhämntat sig från den andra incidenten och dumt nog av mig så kränger jag en falafelrulle innan vi ska åka. Jag som bara hållt mig till kokta saker skulle givetvis nu lyxa till det med nåt annat. gaaaah! Jag fick stå mitt kast. Någon timmer efter tåget lämnat perrongen kände jag att det började värka i magen, tänkte det är nog inte så konstigt med tanke på allt, så jag låg kvar. Men värkarna gav inte efter så tillslut beslöt jag mig för att kravla mig ner från sängen och jag är SÅÅÅ glad att det inte var längre till handfatet, för efter två meter fick jag springa som en stucken gris dit för att nästan hinna i tid. Det skedde en liten olycka på golvet, men det mesta kom i handfatet i alla fall. Stod där en stund och harklade tills en gumma… eller om det var en gubbe som kom för att borsta sina löständer så han kunde känna sig fräsch inför natten, så jag fick maka på mig 🙂 Så denna tågresan bestod av att jag sprang maraton mellan toaletten och sängen och Daniel låg och hade feberfrossa och en aning dålig i magen.
Vi kom fram tillslut, utmattade som en jag vet inte vad, satte vi oss i en tuctuc för att han skulle ta oss till Tala. Det är där nationalparken ligger. Denna resa tog ungefär en timme och med facit i hand så hade jag väntat en extra timme för att få sitta i en jeep. Vägen, det var inte en väg som Daniel sa, det är som att djungeln har börjat äta upp vägen och så var det. Jag satt mest och försökte koncentrera mig på att inte skita på mig och att om jag måste spy så måste jag komma ihåg att vända huvudet ut från tucisen. Vi kom fram tillslut och ingen av oss hade någon större lust att leta boende så tucis chafören fick för en gångs skull bara köra oss till ett ställe. Det var ett fint ställe, MJUK säng och en toalett stol, det var nice, vi kunde sitta ner och skita, var inte igår det hände 😉 Vi vilade ut oss och letade efter andra tursiter i hopp om att vi kunde dela på safarit vilket skulle bli billigare, men vi hittade inga så vi gick och powernapade och njöt av toalettstolen. Klockan 14.00 var det dags. Vi skulle ut på tigerjakt. Så måndagen den 9 jan 2012 ca klockan 15.00 indisk tid stod vi öga mot öga mot en tiger. Vi var så jävla nära att vi kunde känna dens andredräkt…nästan i alla fall. Så redan då var varenda spya dit värd för vi lyckades. Nu låg tigern bara ner, så vi hann knappt se den röra sig, men det var fett ändå! Dagen efter hade vi inget bestämt så vi bestämde oss för att göra et försök till och nu var ju målet att se den röra lite på sig och traska omkring. Och om vi hade tur, vi fick precis se detta. Tigern vandrade omkring lite blandjeeparna, tittade lite, vandrade tillbaka in i djungeln och traskade om kring. Jag och Daniel satt där med öppna munnar och tänkte: detta händer typ inte. Men det var precis var det gjorde. MÄKTIGT!
Efter safaridagarna skulle vi ta oss till Darjeling, här vi befinner oss nu, uppe bland bergen. Resorna hit var kanske inte de bästa heller, men vi lyckades ändå ta oss hit under ett väldigt pressat tidsschema. Vi tog först tåget från Umaria tillbaka till Varanasi för att sedan åka vidare till new japaguiri (stavas nåt sånt men jag skriver njp). Vi hade doch bara 5 timmars marginal mellan dessa avgångarna, vilket faktisk bara är bara Indien som ni läst innan. Tåget till Varanasi var bara 1 timme sent så vi hade gått om tid för att ta oss till nästa tågstation och även boka tåg tillbaka till Delhi från NJP. Tågt till NJP skulle avgå 21.00 och anlända 14.00 dagen efter, men vi avgick 01.30 och ankom 19.30. Tider i Indien existerar inte, folk har verkligen ingen tidsuppfattning. Vi kom fram i alla fall och för att spara tid så beslutade vi oss för att ta en taxi på en gång upp till darjeling som tog ungefär 3 timmar. I och för sig om vår taxichaffis inte hade stannat för att bara ta en cigg och samtidigt stå och tjöta med några andra nissar så hade det kanske bara tagit 2 timmar. Skit samma vi kom fram i alla fall lite fattigare men med ett leende på läpparna att vi faktiskt hade klarat det och allt hade lyckats klaffa bra så vi slapp göra någon plan B. Så idag, har vi vandrat runt i staden, letade efter en utsiktplats hur länge som helst som bestod av et tempel istället, om vi blev förvånade? Nej varför det…Det är i Indine vi är i 😉 Sedan har vi även åkt ett så kallat leksakståg som vi tror är ett ånglok runt staden, trevlig liten tur men kanske en aning överskattade. Därefter har det varit lite shopping, även bokat in så vi kan åka till en riktig utsiktsplats imån klockan 04.30 för att se soluppgången. Där kan man även se Mount Everst och Himalaya, kommer nog vara fett. Sedan vid lunctid är det dags att ta oss tilbaka till NJP för att sedan ta nattåget tillbaka till Delhi där jag har en dag, alltså söndagen för att sedan flyga hemmåt på måndag morgon. Om jag längar hem? Både och, jag är ganska mätt på Indien nu i alla fall och denna maten. Ni som känner mig vet ju att jag älskar mat och att äta. Det är inte förrens nu som jag verkligen komma uppskatta maten vi har hemma. Svensk mat är det enda som jag tänkt på de senaste dagarna. Igår när vi satt på tåget och käkade deras tåglunch som bestod av ris, någon gul sås och en gryta som var på tok förstark så sa Daniel: Vad hade inte en rostad macka med onsalakorv varit nu. Jag fyllde i med ja, med ost och några gurkor skivor. Mumma! Sitter här och dreglar nu…Sedan mina magbesvär har jag inte haft någon matlust alls dels för att jag är så rädd för att bli dålig och dels för att ris, nudlar och vittbröd har gjort sitt i min mage för ett tag 😉 Ska inte klanka ner för mycket, många grytor eller en del i alla fall har faktisk smakat riktigt bra!
Nu sitter snart Daniel med myror i brallorna så måste börja avrunda, nästa gång jag skriver kan det kanske vara från svensk mark, gött!
Nu ska vi gå och käka lite smått eller Daniel ska äta jag ska försöka får i mig nåt då magen inte rikitgt har stabilliserats sig och sedan ska krypa ner i våra sovsäckar för att palla gå upp tidigt imån.
Snart ses vi! Tjingeling
VI,VI, VI, VI!!!! Jag bara älskar ordet VI! Vi ska, vi såg, vi gjorde OCH VI LEVER!
Även att jag hade vant mig rätt bra vid att vara själv och ta kontakt med nya människor så var det en underbar känsla när Daniel entrade flygplatsen i Delhi. Jag hade nog förträngt eller vad ska man säga vant bort mig vid ett tryggt sällskap som man kan lita till på 100 %. När vi då åkte taxi från flygplatsen och han skötte snacket så lutade jag mig tillbaka och bara log 🙂
Flygresorna från Tivandrarum gick bra, mellan landade i Chennai och jag hade haft mardrömmar om denna mellanlandnigen eller flygresorna i sig om att jag skulle missade flygen eller sätta mig på fel flyg eller att vi skulle behöva nödlanda i havet, så vaknade mitt i natten och bara FAN vad är klockan? Meeen jag tänkte har jag överlevt alla taxiresor, mopedturer och tuctucisarna så borde jag väl ändå överleva detta också. I och för sig så borde jag väl kanske tacka Gud för detta då talibanen som satt brevid mig mellan Chennai och Delhi bad minst 3 gånger under den flygningen 🙂
När jag hade landat i Delhi så var det 3,5 timmar innan Daniels flyg kom. Dessa timmarna ängnade jag mig åt att äta, kolla på alla människor och började även på min femte bok. Tiden gick fort vill jag lova.
När vi hade mötts upp så tog vi som sagt taxi in till staden för att leta efter ett boende. Vi tog det första skabbigaste,billigaste rum kan inte kalla det hotell för att få några timmars sömn under natten. På natten, ingen aning om vad klockan va men det började smälla typ som att folk kastade granater eller smällare precis utanför rummet och detta följdes med massa skrik från folket, lät som att de typ var krig på gång, vi såg till och med hur det blixtrade precis utanför fönstret. Min första tanke eller våran var typ, SHIT måste vi fly Dehli nu eller landet?! Men efter några minuter av smällar, blixtrar och vrål så vandrade dem vidare som ett jävla luciatåg som Daniel sa i nattmössan. Så vi hörde hur luciatåget traskade vidare medens vi slöt ögonen och försökte somna om.
Vi vaknade några timmar senare och fann ingen anledning till att stanna kvar där så vi packade ihop våra saker lämnade dem i receptionen för att sedan checka in Delhi. Denna staden är verkligen ett riktigt jävla avgashål. Vi läste att dem inte rekommendera människor med astma att åka dit, vilket är fullständigt förståeligt. Staden är ett skitig stad som de andra men med ett jäkla tempo i hela tiden. Överallt är det människor som är påväg någonstans eller gör någonting. Den enda gången vi fick en lugn stund var när vi var inne i Red Fort och i Jama Masjid. Jama Masjid är Indiens största moske som rymmer 25000 människor. Den var verkligen enorm, men inte så mycket mer faktisk. Jag vet inte, kanske att jag är för ung för att uppskatta sådanna saker, men kanske att jag uppskatta det om 20 år och då har jag massa kort jag kan kolla tillbaka på och le. Red Fort är…. skit samma googla det bara om ni är intresserade 😉
Eftersom jag nu har en riktig författare brevid mig så ta jag lite semester idag och lämna istället över ordet till Daniel Orrö som ska börja berätta om våran tågresa från Delhi till Varanasi som skedde den 5 januari:
Tåglinjen mellan New Delhi och Varanasi är enligt uppgift den som är mest utsatt för brottslighet i hela Indien. Därför var vi mer än väl förberedda på att hålla en hög vaksamhet. Vi satte upp ett mer eller mindre noggrant säkerhetsprotokoll inför tågresan, ungefär i stil med:
* Utgå från att alla är din fiende
* Utgå från att alla fiender vill dig illa (eller i varje fall vill åt dina pengar)
* Ha alltid värdesaker (inkl pass, tågbiljetter, pengar, kamera etc) på kroppen
* Lämna aldrig uppsikt över ditt övriga bagage
Det var med detta protokoll top of mind som vi klev på tåget på plattform 12 på New Delhi Railway Station runt klockan 19. Tåget skulle egentligen ha avgått mot Varanasi klockan 18:45, men var i indisk anda försenat.
Vi delade hytt med en indisk familj bestående av mamma, pappa, son och farmor, som på ytan verkade ganska harmlösa, men vi lät oss inte luras. ”Alla är din fiende”. Dessutom så var hytterna runt omkring oss fulla av diverse tvivelaktiga typer, alla indier, alla fiender.
Vi somnade på varsin galoninklädd sovbrits runt 22-23-tiden. Jag kan inte svara för Elinas nattsömn men själv så sov jag inte särskilt bra. Jag vaknade ungefär varannan timme av att a) mina ben hade somnat av att jag sov på rygg (hur det nu gick till?), eller b) sidan av mitt bäckenben höll på att pulveriseras av fosterställningen som var det enda fullgoda alternativet till ryggliggandes sovning.
Klockan 02:30 vaknade jag av en tredje anledning, nämligen en till bristningsgränsen fylld urinblåsa. Jag hade skjutit på toalettbesöket flera gånger under natten, inte främst för att toaletten endast utgörs av ett hål rätt ner på rälsen, utan för att det med vårt säkerhetsprotokoll i åtanke blir lite av ett projekt att gå på toaletten mitt i natten. Min Haglöfsryggsäck var säkrad i en flight pack av slitstarkt nylon vars dragkedja för säkerhets skull var låst med ett litet hänglås. Flight packen var i sin tur säkrad med en låsvajer under Elinas sovbrits, fastlåst med ett hänglås av större modell. I nästan fullständigt mörker var jag emellertid tvungen att trockla av mig sovsäcken, fullt påklädd med skor och allt (vilket mina fuktiga fötter skulle få ångra morgonen därpå), säkerställa att samtliga fickor på min jacka, som utgjorde 50 % av min huvudkudde, var stängda i sina dragkedjor. Jag skjöt ner jackan till mina fötter, sedan säkerställde jag att min lilla handbagageryggsäck, som en gång i tiden har tillhört den tjeckiska armén och som utgjorde de resterande 50 % av min huvudkudde, var helt försluten. Jag knäppte loss det ena axelbandet som jag tidigare på kvällen spänt runt ett beslag i väggen för att förhindra att väskan skulle trilla ner när jag sov, och skjöt ner även denna till mina fötter.
Först därefter hoppade jag försiktigt ner från min stenhårda, galonklädda sovbrits – jag sov i mitten av tre lodrätt placerade britsar, ovanför Elinas – tog på mig jackan och väskan och gick bort i korridoren, förbi en fripassagerare som satt ihopkurad på golvet, invirad i en ullfilt, och in på toaletten. Jag uträttade mina behov, tvättade händerna med ett av de tvålblad som jag hade i ett platsetui i jackfickan, gick sedan tillbaka förbi fripassageraren till min brits och reverserade processen med jacka och ryggsäck. Det hela tog cirka 20 minuter. Det kan tyckas vara lång tid, men säkerhet har sitt pris, och det priset stavas: tid och energi.
Puss och kram på er alla!
/Daniel
Elina här igen täkte jag ska försöka dra lite kort vad som hänt. Vi kom fram till Varanasi den 6 januari bara 7 timmar sena 🙂
Igår letade vi boende eller letade och letade, vi gick till ett hotell där det var alldeles för dyrt, 1000 rupis per natt för ett rum, ungefär 130 kr svenska vår budget ligger runt 300 rupis per natt. Så vi tog vårt pick och pack och traskade vidare. Vi gick in på typ en bakgård av ett större slag och skulle precis vända då vi såg ett guest house som heter Malti Paying. Vårt Malti Paying boende består av en säng som i sin tur består av en skabbig madrass på en träbrits. Toaletten är ett hål i golvet och duschen, ja jag vet inte, har bara provat kranen och den fungerar utmärkt inget varmvatten men för 20 kr natten för två personer kan man inte klaga.
Igår kväll vandrade vi runt Ganges, floden där de sänker ner lik och slänger i aska från liken. Såg några brasor och dessa brasor bestod då av människor kroppar. Och idag så har vi vandrat runt i staden, shoppat lite och sett Ganges lite till. Imorgon vid sex på morgonen så ska vi ut på en båttur för att se hur staden vaknar till liv.
Imorgon kväll bör det vidare mot Umaria för att ta oss till en natinalpark. I denna nationalparken var den senaste gången man såg en vit tiger doc 50 år sedan 😉 I alla fall så ska det i denna parken vara stor möjlighet till att se tigrar och leopader. Enligt Lonely Planet så kan man rida ut på elefanter i grynnigen ut i djungeln föratt sedan spana på alla djur. Får hoppas att det stämmer då denna boken är några år.
Meningen vad nu att jag bara skulle sriva: Hej vi lever, detta är en order från syrran då folk hemma börjar bli oroliga, men vi lever och mår bra! Detta gick ju sådär så nu måste jag sluta, hade kunnat skriva hur mycket som helst, men får berätta desto mera hemma.
Hoppas ni har hängt med, det där med röd tråd som svenska lärarna tjatade om har jag aldrig riktigt fattat 😉
Just det innan jag började skriva detta inlägg så märkte jag att personen innan mig hade glömt logga ut från WordPress, så jag och Daniel passade på att skoja lite med dem. Gå in på länken nedan och se själva: As Roligt!
http://jakeandmeridelwedding.wordpress.com/2012/01/07/oooops/
Vaknade 8.15 och tyckte det var lite val tidigt att ga upp, sa jag vande pa kudden sa den kalla sidan kom uppat och sedan somnade jag om till strax efter tio 🙂 Da var jag hungrig sa gick ner till stranden for att unna mig lite fin frukot, osttoast och fruktsallad. Det satt fint i kistan vill jag lova! Kom tillbaka till rummet, spelade lite tripple pop pa den kara nokian och laste och innan jag visste ordet av sa var klockan halv ett, oopps! Drog ner till stranden dar det var som vanligt, hoga vagor, forsaljare som ropar ”pineapple, coconut, watermelon jam jam jam, pineapple, watermelon jam jam jam”, lata turister, stojjiga barn och nyfikna indier 🙂 Jag klagar inte, det var en mycket rogivande dag och det kunde nog behovas for iman flyger jag till Dehli och moter upp Daniel och sedan kommer det vara full rulle nonstop tills den 16 jan da jag flyger hemat igen…
Daniel landar har 23.30 indisk tid imorgon, darefter ska vi leta upp nagonstans att sova och sedan har vi en dag i Dehli innan vi aker med natt taget till Varansi. Det ska bli jakligt spannande att kanna lite Dehli puls, har hort mycket om den staden. Forresten nar vi kom till Dehli och akte taxi till tursitbyran var det forsta vi sag en stor javla elefant mitt i vagen, tank er E22 typ, uppe pa elefanten satt en liten man med bara kallinga och red ivag, coolt! Efter Varanasi har vi inget bestamt bara lite losa planer, allt loser sig! 😀
Det ska bli javligt kul att han kommer och han som redan varit i Indien en gang innan har nog en hel del att komma med! 🙂 Det har varit nyttigt att vara lite sjalv, trots allt sa har tiden gatt valdigt fort och jag har traffat sa manga mannsiskor att jag inte vet vart jag ska borja. Har exempelvis glomt beratta om finskan jag traffade pa tagstatioen nar jag skulle till Kanykumari (vet att jag stavar denna platsen olika varenda gang, men det ar for att det star olika overallt). Hon reste ocksa sjalv och skulle till samma stalle som jag, dessvarre hade vi inte samma tagvagn, det finns namnligen massa olika klasser pa tagen, vi stod och snackade om det vanliga och hon va valdigt lattsam, perfekt tankte jag!!! Men annu varre nar taget kom sa borjade hon springa runt for att leta efter sin vagn och jag likadant, men nar jag precis hade kommit pa taget kande jag att det inte riktigt stamde for vart tag var namnligen 20 minuter sent, som vanligt sa det kunde inte vara detta taget, fragade tag gubben vart detta taget gick och det gick till mombej, jag klev av och nar taget rullade ivag sag jag inte roken av finskan, sicken otur, fast varre for henne 😉
Tagen i Indien kan verkligen vara helt proppfulla, alla ar som galna for att fa komma med taget, nar jag skulle kliva av taget fran Kanykumari sa fick jag liksom mosa, pressa och plojja for att ha en chans att bara ta mig ut. For alla indier som ska med taget pressa och mosa lika mycket innat!
Klockan ar nu kvart over 7 pa kvallen har och jag ska ringa nagra samtal coh sedan kaka lite kvallsmat for att sedan forsoka ta en skonhetssomn sa jag ar utvilad till tusen imorgon 😀
Tjingeling pa er!
Nyar i all ara, men klockan 23.15 var jag dod och gick in och la mig och somnade till alla fyrverkerier, det var gutt! Jag lag inne pa rummet och laste till kanske 8 pa kvallen sedan fick jag lite panik for det var ju anda nyar och dar lag jag och trakade, inte okej! Sa jag masade mig upp drog ut och traffade turist killen och snackade lite med bossen fran turist centret. Pa strande var det i full gang. Det var smockat av indier, fulla indier och tokiga manniskor. Ganska kul syn, men nar man sjalv inte ar i form och da ocksa nykter och ska hanskas med fulla, dragliga och nyfikna manniskor ar inte det lattaste, och de vet ju ni ocksa 🙂 Sa jag tackade for mig senare och somnade bums efter ett par handelserika dagar.
Igar och idag har inte hant allt for mycket, jag har faktiskt bara varit, levt en riktigt svensson semester och det tanker jag gora imam ocksa vilket som aven ar min sista dag har 😀 Igar kvall tog jag daremot igen nyarsfirnadet lite grann da jag drack nagra drinkar, at nutella pannkaker och hade min egna lilla forsenad nyarsfest. Jag var ju i och for sig inte ensam, pa ena sidan om mig satt ett gang aldre manniskor och tjattrade om diverse saker och pa den andra sidan var det en barnfamilj dar inte nagon i familjen var overens, da njot jag av ensamheten! 
Lyckades infoga lite bilder med, mer kommer forhoppningsvis iman 🙂 Vet dock inte hur det kommer se ut exakt, men det far bli som det bli sa gor jag ett till forsok nasta gang!
Tjingeling
Elina Karlsson 