Det var de tre visa orden som avslutade samtalet med syrran igår klockan 17.14. Det var även de tre visa orden som jag tänkte på när jag korkade upp första ölen på Green studio hostel i Belgrad. Dock va inte dessa visa ord lika visa när klockan ringde 06.10 imorse för att vi då skulle ta tåget från Belgrad till Sarajevo. Det var två, en aning slitna tjejer som klev på tåget 08.05 spår 4 där vi visste att en minst 8 timmars resa skulle vänta. Vi hade det fett igår så det var ändå värt det, även att det var svårt att tänka det just då.
Just nu sitter jag fortfarande på tåget, klockan har precis slagit 15.00 och vi har ca 2,5 timme kvar. Jag vet att man inte ska klaga, men det är så in i helvetes varmt på tåget, fönstrerna är öppna men med tanke på att det är lika varmt ute så är det inte jättesvalkande. Nog med gnällandet. Vi börjar om från början (börjar om på nytt;))
Dagarna i Kotor var helt fantastiska, jättemysigt ställe. Vi bodde på ett bra hostel, bortsett från några störande italienare som vi fick dela rum med två nätter. De dagar vi hade där bestod mest av sol, bad och lite shopping. Köpte mina livs första solglasögon, ja bortsett från dem jag köpte på eko hallen förstås, när jag var där med familjen typ 9 år gammal, morsan tyckte jag såg ut som en fluga i brillorna så dem blev väl inte sådär långvariga vad jag minns ;). Sista dagen tillbringade vi långt ute tilll havs. Matilda dök, jag lyckades väl inte riktigt ta mig samman, mina traumatiska känslor från när jag tog certifikatet dök upp och jag kände mig inte riktigt säker på att så jag höll mig till snorklingen i de kända grottorna, blye caves. Vilket var jävligt coolt. Vi la till båten i en vik, runt grottorna. Där kom massa lyxiga båtar, den dyrare båten efter den andra, blev ett litet party där så jag klagade inte:) Det var en lång dag så på kvällen va vi helt slut vilket resulterade i att vi hängde bara på hostlet, käkade, njöt av tillvaron och planerade lite på nästa destination.
Dagen efter blev det ingen sovmorgon heller. Vi tog bussen från Kotor till Montenegros huvudstad Podgrodico för att tillbringa en dag där. Dock ångrade sig Matilda när vi åkte genom staden för det var bara mest massa hus överallt och hon fick en känsla av att det kanske inte fanns så mycket att få ut av den staden, vilket de flesta vi stött på sagt. Själv så sov jag ganska gott så jag litade på min resekompis. Vi tog därmed första tåget till Belgrad istället. Trevligt som det var stötte vi ihop med Linus o Johan två trevliga killar från Vänersborg på tågstationen så blev att vi gjorde sällskap med varandra under vårt dygn i Belgrad. Tågresan till Belgrad var trevligt, vi hamnade på något sätt i första klass med AC vilket man kanske inte insåg fullt ut hur skönt det va då men jämnfört med denna bastun var det stört gött! Dessvärre gick tåget sönder så vi blev ståendes i de Serbiska skogarna ett bra tag vilket resulterade i tre timmars försening. Serbiska skogen kan man säga är ungefär likadan som den svenska. På tåget stötte vi även ihop med holländaren Jim som kunde fixa boende till oss, vilket var sjukt skönt då vi alla var en aning slitna. Vi dumpade grejerna efter tolv på natten på hostlet för att käka kvällsmat på mc donalds, mumma! Därefter slocknade jag innan jag hann säga godnatt.
Igår under vår dag i Belgrad tillbringade vi för lite sevärdheter, restaurang besök och lite affärer. Svider att behöva säga detta, men pappa hade rätt! Belgrad tyckte inte jag var något större att ha, ingen speciell stad faktiskt. Dock hade vi det kul ute på partyt igår, lite fånig musik emellanåt men det är kul att fåna sig ibland;)
Sådär nu måste jag resa mig upp lite innan mina skinkor klibbas fast och det är även dax att lufta armhålorna 😉
Nu är klockan 23.15 och vi har precis kommit i sängs efter en rundtur i gamla stan här i Sarajevo. Måste säga att det gav en väldigt mysigt intryck så mina förväntningar för morgondagen är höga.
Liter bilder på detta sedan är bingen! 🙂
Mina brillor, vad tycks?
Godaste salladen på länge. Fetaosten från Montenegro va gudomlig
Andas in lite Serbisk skog.
Belgrad
Det vankades fest och laget runt!
Matilda försökte se hälsosam ut, dock visste alla att det var rödvin i den där
Sliten tjej…
”tänk när dem krigade här, hur många som snubblade på en sten och dog och så dog dem i kriget bara för att den snubblade” Matilda!
Igår tog vi bussen från Dubrovnik till Kotor. Det var bland de varmaste tre timmarna i mitt liv men det var värt det. När vi kom fram gav vi oss iväg på en 20 min promenad för att hitta ett hostel vi spanat in. Tur nog fanns det sängar för oss i två nätter så här stannar vi i alla fall tills imån då planerna inte är helt spikat. Igår kväll var vi inne i gamla stan och åt lyxmiddag på restaurang, drack öl och sedan pimplade vi lite vin på hostlet. Det va någon form av festival där det kom massa roliga båtar och sjukt mycket folk överallt, knökat alltså. Trötta och sletna som vi var orkade vi inte gå tillbaka till stan för fest så efter lite vin deckade vi i våra sängar men vaknade däremot mycket piggare än resten av folket i vårt rum 😉
Idag har vi inte gjort många knop, varit på busstationen för att kolla upp tider, shoppat mat och solat och badat. Kotor är ganska litet, men lugnt och skönt. Inte massa turister, vi vill oftast så långt från turismen som möjligt 🙂
Matilda lusläser menyn!
Jag in action
Tjingeling
16 augusti.
Tankar på flygplatsen en halvtimme före avgång:
Sedan en vecka tillbaka har folk frågat mig ifall jag har resfeber. Jag har svarat nej utan tvekan utan att egentligen fundera på ordets resfebers innebörd. Tills idag, då syrran frågade ytterligare en gång, men med denna gången med en självklarhet i rösten att det måste jag har. Som svar vräkte jag ännu en gång ur mig ett nej och tänkte det var då ett jävla tjat om denna resfebern. Då kom jag att tänka på hur blir man egentligen, har jag någonsin haft resfeber? Sedan var det inte mer prat om det och jag ville inte slösa mera av min hjärnkapacitet på sånt onödigt tänkande, FAN jag har ju semester! Några timmar senare efter incheckningen och en kvart innan boardningen står jag inne på seven eleven i min egna värld och funderar på hur många 4,5 % cider jag behöver dricka för att bli full… Resfeber? Nej, jag har ju FAN semester. Skål!
Efter att ha landat i split väntade en 5 timmars lång bussresa till Dubrovnik för att möta upp Matilda där. Vi körde längs med kusten så det var en väldigt fin bussresa. Väl framme i Dubrovnik vid tio tiden möts vi upp och snackar en stund på vårt hostel för att sedan slockna direkt I sängen.
Idag 17 augusti har vi lapat sol i Dubrovnik på fina klippor och badat i klarblått hav, underbart. Det har varit fruktansvärt varmt idag, men hellre det än snöstorm 😉
Nu ligger jag i sängen och har precis duschat och snart bär det iväg ut för att se lite sevärdheter och smida planer för morgondagen då vi ska åka vidare mot Montenegro 🙂
Brukar låtsas att jag är Ziva i Navy CIS och ska på ett hemligt uppdrag när jag går upp för en sådan här trappa till flyget.
På återseende
Snart lämnar jag tryggheten i Svealand och idyllen i min lilla by för att dra iväg på en månads tågluffning i Östeuropa. Mitt sällskap består inte mindre av min kära vän Matilda som redan har tjuvstartat lite och befinner sig just nu i Kroatien där jag möter upp henne. Jag flyger till Split och tar sedan bussen därifrån till Dubrovnik. Där ska vi tillbringa några dagar tillsammans och sedan tar bussen till Montenegro, nu tänker ni buss? What? Var det inte tågluffning.. Jo självklart, men eftersom det går mycket bussar mellan de länderna så kan vårt tågpass börja senare och vi kan helt enkelt utnyttja det längre. Smart! (Matildas ide, men jag tar åt mig lite jag med,;))
Imorgon drar jag ner till Malmö för en jobbintervju och sedan födelsedagsfirande för den finaste. De senaste dagarna har varit fullspäckade med jobb och hästar så idag var det dax för den traditionella panikpackningen. Att jag inte slagit knut på mig själv är egentligen ett under. Trots allt så föredrar jag denna panikpackningen, jag blir så fylld med adrenalin och taggad att det känns som jag fått i mig något olagligt 😉 Det är en känsla det!
Kvällen till ära kom Nanna med en fet kladdkaka, Natsy med en godispåse och Siri med sitt vanliga goda humör och hängde på min altan. Ett litet avsked kan man säga, fast när Nanna uttrycker det så låter det som att jag ska vara borta ett år där den närmsta kontakten är brevväxling 😉 hehe! Lugn Nanny jag skicka ett vykort! 🙂
Far min ser tillbaka på sin tid när han reste och förtydligade ett flertal gånger vart vi måste åka och vad vi ska hålla oss borta ifrån 😉
Panikpackningen i action!
Hoppas ni hänger med på detta äventyr 🙂
Tjing Tjing
Jag har kommit på att ibland blir jag helt besatt av saker. Jag vet att det låter som att jag är värsta psyksjuk och borde läggas in, men ni kan vara lugna. Min besatthet består nämligen inte av barnporr eller att jag får någon kick av att ha ihjäl oskyldiga människor vilket var det första jag tänkte på när jag tänkte ordet besatt. Utan min besatthet kan vara allt ifrån att baka olika pajer, laga korvstrogsnoff var och varanann dag eller som när jag var krasslig i våras och började mala skilda världar boxarna. Jag blev helt knäckt när jag insåg att jag inte alls var sjuk längre och att jag måste börja jobba och sluta ligga och glo på den sörjan. Saken jag skulle komma till var ju att nu har jag kommit in i en ny besatthet nämligen läsa! Jag köpte boken, hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann bara för att den fått sjukt bra kritik. Efter att ha läst ett tag insåg jag att det inte alls var min typ av bok dessvärre. Då blev jag helt besatt av att läsa ut den så jag kunde börja på en bättre och ja, jag var tvungen att läsa klart den hade ju liksom ändå börjat slösa tid på den. Och sen då när jag läst klart den kassa boken blev jag helt besatt av att läsa någon annan bok som var bättre så idag när det har regnat hela dagen har jag legat inne i några timmar och läst och den tiden är faktiskt guld värd. Haha känner mig som värsta kärringen, men bara att inse att man blir ju inte yngre 😉
har gjort en liten marknadsundersökning nu när jag sålt jordgubbar om dagarna och har kommit fram till att det är en bok för den äldre generationen
denna boken däremot kommer jag tillbringa några timmar till med
Som ni ser så började jag min sångkarriär i tid och ni som känner mig vet ju att det har gett resultat också… Hahaha eller inte tyvärr 😉
Mamma
Jag har tänkt många gånger att jag ska skriva om dig, till dig mamma, men det har inte gått. Jag har kommit till rubriken mamma, men sen kommer bara ett stort tomrum som fylls med saknad, sorg, minnen och kärlek.
Många säger att inget händer efter döden att man liksom bara försvinner. Det tror jag inte på. Förmodligen för att jag måste tro på något för att orka gå vidare. För att kunna gå vidare. Alla är vi olika. Kommer ihåg när sista tiden var kommen. När det inte gick att förneka längre. Då hopplösheten blev som störst. Fanns inget mer att göra. Jag och syrran kunde inte sluta gråta. Det gick liksom inte. Jag kom ihåg att jag tänkte, skärp dig nu Elina, tänk hur många som har det värre än dig. Just då gick det inte att tänka så. Antagligen för att det fanns så många andra som förtjänade att dö framför dig just då mamma. När jag och syrran satt utanför sjukhuset denna dagen då vi alla hade insett att det snart skulle vara över så sa jag till henne att jag trodde att du var utvald för att dö bara för att du är så mycket bättre än alla andra så du förtjänar att komma till en bättre plats, ett nytt kapitel. Vi trodde på det. Det blev vår tro.
När dagen var kommen så höll jag din hand. Det var inte långt kvar. Nu var det inte veckor längre, nu var det minuterar. Pappa skulle bara hem fort och ta en dusch och syrran ut med Budda. Då passade du på att i lugn och ro ta dig till nästa kapitel. Äntligen skulle du slippa lida, slippa kämpa. För det gjorde du. In i det sista. Det var du mamma. Du kämpade alltid, man skulle aldrig ge upp, aldrig klaga och man skulle alltid se allt som en lärdom och vara positiv. Det har vi verkligen fått lära oss.
Jag har många minnen då jag varit arg och ledsen. Tyckt att livet varit skit och orättvist. Då sa du alltid. Allt som händer har en mening. Den meningen gör det så mycket enklare ibland. Du trodde på någonting. Något väsen. Solen sken, det var eftermiddag. En sådan eftermiddag som du hade älskat att vara i trädgården och pilla med dina blommor. En sådan dag blev dina sista andetag och bara en kort stund efter dem andetagen fanns det en stor nattfjäril inne i rummet. Mitt på ljusa dagen. En nattfjäril! Det finns ett kapitel till.
Jag har så många frågor som jag aldrig kommer får svar på. Så många minnen som aldrig kommer försvinna. Så mycket lärdom som jag kommer bära med mig i hela livet. Så mycket sorg som aldrig kommer bli mindre och saknad som bara blir större. Jag tänker på dig varje dag. Allt i mitt liv har något förknippat med dig. Framförallt hästarna. Jag hade bestämt mig för att inte ha kvar några hästar eftersom det inte va samma sak längre. Jag har alltid tänkt att dem var mitt liv och det är dem, dem betyder så otroligt mycket, men utan dig är det bara så tomt. En stor tomhet som inte går att beskriva. Jag har hästarna kvar, för försvinner dem så försvinner ännu en del av dig. Det är min terapi på något sätt mamma. Även att den terapin suger ibland så fungerar det. Jag tror det i alla fall. Jag försöker att inte ha så höga krav längre. Jag försöker hitta lyckan igen. Det går ganska bra. Jag ger inte upp, vi ger inte upp mamma. Vi kämpar precis som du. Jag älskar mina hästar. Och morsan du ska se gangster, din ögonsten. En del av dig finns inom honom.
Du hade en önskan när du visste att det var över. När du visste att det var ingen ide att kämpa längre. Den önskan var att vi skulle mår bra. Att vi skulle försöka leva som vanligt. Att vi skulle ta hand om varandra. Det gör vi. Vi försöker leva upp till din enda önskning. Det är svårt. Det är hopplöst ibland. Vi bryter ihop. Men vi reser oss upp igen och försöker fånga dagen. För det är det du hade velat. Att tiden läker alla sår är struntprat, man lär sig leva med såren och plåstra om dem.
Idag är det morsdag. Och jag minns när jag var kanske 9 år. Då cyklade jag bort till trädgårdsaffären bara en kilometer från oss och köpte en blomma till dig. Minns såväl hur den såg ut, och tyvärr så var den ganska ful. Men som 9 åring har man väl varken smak eller annat, så den fick det bli, men du blev givetvis glad ändå. Du tog den till dig precis som du gjorde med så mycket annat både människor och djur. Trots att denna blomma var ful så blomstrade den med all kärlek den fick från dig. Lika mycket som den blomman blomstrade lika mycket ska jag blomstra resten av mitt liv för all kärlek jag fått från dig. Jag Älskar Dig Mamma ❤
Att ens mamma dör eller att det händer något tragiskt som ställer till ens liv är något som bara händer ”alla andra” men en dag händer det en själv. Jag hade gjort vad som helst för att få en minut med min mamma. Så ni, lovar mig en sak. Ta hand om era nära och kära för rätt vad det är så är ni en av ”alla andra” ❤
Man har väl hört den förr som jordgubbsförsäljare i några års tid men man kan aldrig höra det för mycket.
”är jordgubbarna lika söta som du?”
Sitter nu på tåget på väg hem igen. Dessa dagarna har varit hur bra som helst! Kvalitets tid är verkligen viktigt och dröjer inte alltför länge innan vi ses igen,gött! 🙂
I lördags vankade det fest igen så först drog vi och kollade på en del av fotbollen, som jag egentligen inte är så intreesserad av men när Olivia sa att det var final så tänkte jag att det kunde var kul att ta del av. Jag fick det lite om bakfoten bara för trodde det var Sverige som skulle spela och att det var därför alla var så uppspelta över denna fotboll. Jag fick ju dock detta väldigt tydligt förklarat för mig att det INTE va Sverige som spelade. Jag lovar, om blickar hade kunnat döda så hade det inte varit mycket kvar av mig 😉
Efter förfesten drog vi ut för att kolla stan och vi hamnade någonstans som jag inte minns var det hette, men kul hade vi och vi dundrade in i lägenheten sent och jag somnade bums!
Igår vaknade iaf jag upp en aning seg när Olivia begav sig till tåget, men bara att stiga upp för att hinna med sista turist dagen som bestod av lite shopping och matlagning 🙂
Nu har jag några timmar på tåget som jag ska fördriva med den ”ångest mappen” som Olivia så fint till döpt det till också kallat pluggmappen 😉
Elina Karlsson 