Live fran flygplatsen :)

Flyget lyfte fran Indien 09.20 indisk  sa just nu sitter jag pa Qatars flygplats och har sa gjort i snart sex timmar, bara sex timmar kvar 🙂 Meningen var att jag egentligen skulle kopt mig ett dagsvisum sa jag kunde ta mig in till staden istallet for att sitta har och dryga, MEN da min mage inte riktigt ar som den ska fortfarande sa beslutade jag mig for att stanna kvar har. Vilket med facit i hand var ett klokt beslut 😉

Hemresan borjade ju egentligen i lordags da var sista dag i Darjeling var kommer. Vi gick upp satans tidigt. Jag var mer dod en levande klockan fem pa morgonen. Grejen var den att vi skulle aka ivag pa nagra timmars utflykt for att se soluppgangen over Himalaya och Mount Everest. Och ja. Det var faktiskt vart det. Vi akte kanske 40 minuter tills vi kom upp pa en baota kulle. Det var svinkallt sa jag satt forsta tiden ihopkurade i en fotolj, men Daniel som var betydligt mer engagerad an mig sprang runt och tog kort pa allt ur olika vinklar och jag satt och lyssnade pa alla italienarna som satt och tjattrade. Efter en stund borjade solen gar upp och man kunde se alla bergen. Jattefint. Efter att jag och Danne hade ”japanat” oss lite (japanat betyder att man tar kort pa varandra da man star framfor sevardheten eller liknanden, alla japaner gor detta, det ar typ det viktigaste for de sma japanerna att kunna visa upp ;)) sa bar det vidare, vidare tillbaka till hotellet. Vi stannade pa nagra stallen pa tillbaka vagen, men dem ar inte riktigt varda att namna just nu.

Val tillbaka sa madde jag inte alls nat vidare, magknipen fran de foregaende dagarna ville inte ge med sig sa det slutade med att jag gick och la mig, medens danne den huttiga lilla saken drog ivag pa powerwalk. Han fick dessvarre tillbringa den sista formiddagen sjalv, som bestod for hans del av frukost, skrivning och lite socialt snack med andra turister medens jag tog igen lite somn.

Klockan tolv pa lordags dagen borjade resan faktiskt hemmat. Vi skulle ta taget fran NJP som ligger tre timmar fran Darjeling och dit akte vi med jeep. Dessa tre timmar satt vi fyra pers i baksatet pa jeepen. Det blev en javlig resa. Vi var forst tre pers i baksatet. jag, danne och en liten tjej. Jag och Danne satt och resonerade om det skulle komma en fjarde person och efter bara 2 minuters resonemang sa insag vi att: Nej har far inte plats en till! Just da oppnas dorren och en gigantisk kvinna ska maka sig emellan. Grattis till oss 🙂 Ajja vi overlevde och nu kom nasta steg vi fasat for. Taget mellan NJP och Delhi hade en beraknad tid pa 27 timmar, och ni som hangt med vet ju att tider i Indien inte existerar. Nu var det inte timmarna vi bekymmrade oss for, utan att vi inte hade nagra reserverade sittplatser. Ja vi bokade ett tag pa 27 timmar utan att fa reserverade sittplatser. Nar vi fick biljetten i handen sa stod vi som nummer 50 nagonting pa vantningslistan. Sa vi hade bokstavligt talat raknat med att far sitta pa golvet eller i varsta fall sta upp storre delen av resan. Men hor och hapna nar vi komemr fram till statioen och kolla in vantningslistan sa har vi nummer 2 och 3.Underbart! Vi kliver pa taget en timme forsenat, men tagkonduktoren ger oss inte direkt nagon info sa vi slar oss ner pa det basta satet man kan tanka sig i taget. Da sager en indie mitt emot att dar sitter inte ni va? For dar ar min kompis plats. Vi kryper till korset och erkanner att vi har haft otur att inte fa nagra reserverade platser. Da brister han ut i ett brett leende och bara, men ni kan sitta dar da, ni ar gaster i mitt land sa ni kan sitta dar, det fixar jag liksom. Och sa mina vanner blev det. Vi satt dar och tranged nagra timmar och gick sedan och la oss skavfotters, men det drojde inte lange forrens man var stel som ett kylskap. Sa jag tittade upp och letade efter andra alternativ och ser till min stora tjusning att det ar en sang eller brits rattare sagt ledig sa dar kryper jag bort och somnar om som en stock till tagets fina ljudvagor:)

Vi vaknar bade upp runt 8 pa sondagsmorgon och jag hinner snabbt tanka: Fan det ar mer en 12 timmar kvar! Rattare sagt sa var det 17 timmar kvar tills taget rullade in i Delhi. Hur jag fordrev dessa 17 timmar har jag ingen aning. Da jag inte ens laste nagot under dessa timmarna, men man lar sig att ga in i dvala pa nagot satt som gor att man inte tanker pa nagot samtidigt som man tanker pa allt. man funderar lite, man ater lite, slumrar till lite, ga pa dass och sa ja tiden forsvinner. Sedan far jag ju inte glomma att skriva att indierna som vi satt med var javligt skona, de blarrade pa som bara den och tagkonduktoren kom och smasop lite nar kvallsmorkret borjade falla in. Haha han var sa skon! En av de indiska passagerarna hade med sig sprit, tagkonduktoren ville ju givetvis ha lite av den sa han tommer fort en burk med vatten sa att spriten ska fa plats dar i sedan racker han fram muggen till indien med spriten och indien fyller pa glset ungefar halvvags, men det nojer sig inte konduktoren med sa han lamnar tillbaka muggen och sager bara, MERA! Sa tagresan vi trodde skulle bli den varsta blev i slutandan bland de basta, underbart!

Val framme i Delhi tar vi in pa ett hotell, klockan ar runt halv tva pa natten och klockan skulle ringa halv sju for att da skulle min hemresa borja pa riktigt. Val pa hotellet sa tar jag den forsta rikitgt varma varmduschen pa sex veckor. Och det var bland det skonaste jag varit med om, helt javla underbart! Forsta gangen pa mycket lange kunde jag kanna mig ren. Vilket ar guldvart nu nar jag sitter pa flygplatsen 🙂

Jag har nu lyckats doda annu nagra timmar framfor datorn. De har gratis internet pa flygplatsen vilket ocksa ar helt underbart. Om ungefar 8 timmar sa gar sista flyget hem mot Kopenhamn. Kanns sjukt att sex veckor har gatt sa fort och allt som har hunnits med. Jag kommer faktiskt att sakna mycket fran Indien. Indien ar verkligen helt tvartemot Sverige och det har var fantastiskt att har fatt ta del av det pa riktigt. Men just nu sa lockar den darra onsalakorvamackan med ost och gurka otroligt mycket! 

Det kommer att komma nagra sista ord fran Sverige och lite bilder ocksa. Jag tycker ocksa att det ar trakigt att jag inte fatt upp nagra bilder, men jag har helt enkelt prioriterat annat an att gora mig ovan mer med datorerna an vad jag redan ar!

Tjingeling pa er